Det här är inte ett inlägg om trav eller spelteori. Jag smiter istället emellan med en historia om vad som är viktigt i livet och avslutar dessutom med ett livsviktigt tips.
***
För att förstå hur stort Villas bandyguld är behöver man nog förstå allt lidande som Sveriges bandytokigaste kommun varit med om genom åren. Jag gissar dock att det bara går att förstå på riktigt om man är uppvuxen i Lidköping. Om jag minns rätt så fanns det 13 bandyklubbar i lilla Lidköping under 1980-talet.
Min egen bandyhistoria kan bli väldigt lång, men det blir den inte här idag. Jag var i alla fall sju år och den där matchen mot Boltic i SM-finalen 1983 är mitt äldsta riktiga minne av bandy. Sen gick det en himla massa år där jag inte missade många hemmamatcher. Jag kommer ihåg hur Micke Arvidssons favoritvinkel såg ut. Med sina gamla bandyrör vek han av långt ut till höger istället för att gå rakt mot mål och dundrade in mål efter mål. Jag minns nästan alla spelare från mitten av 1980-talet och framåt. Jag minns hur hemskt det var när både Micke och Christer var i andra klubbar och Villa fick förlita sig på Classe Malmqvists hörnskytte. Då var Villa riktigt under isen. Jag minns mycket annat också, men det här inlägget skriver jag för att SM-guldet igår var så oerhört stort för att någon annan i min familj fick vara med.
Min pappa är en mycket stor Villa-supporter. För sex veckor sedan stannade hans hjärta. Han låg i soffan och klappade katten när min mamma hörde tyst men lite konstigt snarkliknande ljud. När hon undrade vad han höll på med svarade han inte. På ren instinkt gick hon in i vardagsrummet och hittade honom livlös på golvet. Det som händer sen och de kommande dagarna är inget annat än ett mirakel. Min mamma går nämligen in i ett tillstånd som hon beskriver som en blandning av autopilot och paniktillstånd. Hon minns inte så mycket mer än att hon först skriker "ring ambulans" och sen försöker hon få igång hans hjärta med hjärt-och-lung-räddning. Efter ett tag inser hon att det hon lärt sig på kurserna som hållits för all förskolepersonal genom åren inte riktigt fungerar när man är själv. Hon måste självklart också vara den som samtidigt ringer efter ambulans. I Sverige överlever knappt 10 procent av alla som får hjärtstillestånd. Min mamma räddade livet på min pappa den där dagen och efter några dagar av ovisshet runt vad syrebristen skulle ställa till med så repade han sig snabbt. Ambulanspersonalen som tog över och läkarna berättade att de nästan inte trodde på vad de såg. Två veckor efter att hjärtat stod stilla fick han komma hem med en pacemaker inopererad. I går stod han och min mamma på studenternas och fick vara med om Villas första SM-guld.
Under 35 år har ett klingande ljud ekat över Lidköping. Men igår tystnade äntligen ljudet av Christer Kjellqvists skott i stolpen på Söderstadion 1983. Det var en fantastisk kväll igår.
***
Ett tips till alla som råkar läsa detta inlägg: anmäl er redan ikväll till en kurs i hjärt och lungräddning. Det finns saker som är viktiga i livet och detta är något som ni inte ångrar den dagen det behövs. Tro mig.
Ta hand om er själva och de ni bryr er om.
-Henrik
Bra skrivet
SvaraRadera