"Lord of all gods and of all men"

Det här inlägget är egentligen ett enda stort julklappstips.

***

Året 2016 går mot sitt slut och mitt fyrtionde år blev väl inte riktigt som jag hade drömt om. En stor värld i kaos, travets lilla värld som ser allt mörkare ut ekonomiskt och min egna personliga värld som har upplevt friskare år...men, men tough times don´t last, but tough people do…

…och kanske är det precis tvärtom? Det finns en del hoppfulla grejer som började röra på sig ordentligt under 2016 som gör att jag, travet och den stora världen kan drömma om ljusare tider! Solenergin har tagit stora tekniska steg framåt och det kommer rent matematiskt gynna världen (uppsidorna är oändliga och här pratar vi inte linjära effekter utan starkt konvexa funktioner åt det positiva hållet, dock negativa för oljan och salafisterna).

Travet då? Jag har under 2016 visat att jag tappat lite av mitt spelintresse eftersom jag varit trött på idiotiska utlandsavtal, oärliga och naiva aktörer och ATG:s ovilja att förstå spelsäkerhet och att avgörande spelinformation fortfarande inte görs offentlig för alla. Vad är det då som gör att jag ändå inte kan släppa travet? Jo, först och främst så är det fortfarande så att jag kan se ett helt random travlopp och gå igång på hästar och kuskars prestationer, hästarnas utseende, uppsyn och inställning. Travsporten är helt enkelt fantastisk i grunden. Men det som gör att jag ser framåt med tillförsikt stavas konkurrens. Inom kort slår Maltabaserade spelbolaget Legolas upp portarna och det känns verkligen som en intressant aktör. Dels för att det ska bli kul att se hur de bygger upp ett koncept utan historiska låsningar i gamla IT-system, prestigesatsningar, osv men också för att det kommer tvinga ATG att skärpa till sig. Lägg därtill att ett nytt travmedia från delvis samma finansiärer (plus några andra mycket betydelsefulla aktörer inom svenskt trav) är på gång och vips så har reklam-trav-kanalen Aftonbladet och ST:s egna tidning Travronden nödvändig konkurrens. Jag tycker faktiskt att vi redan sett små tecken på att ATG och Travronden kommer att skärpa upp verksamheterna. Man får inte glömma att mitt i det kortsiktigt jobbiga har de granskande journalisterna en viktig roll för en branschs förtroende.

***

Mitt egna år och min framtidssyn då? Ja, det har varit mycket kämpande mot dålig sömn och den som har sovit dåligt vet att sömnen är helig och utgör själva grundstenen i den mänskliga existensen. I Homeros Iliaden är ju Sömn en egen Gud (lord of all gods and of all men) så gudarna har inte varit på min sida som någon från antikens Grekland skulle ha sagt.

Men på något sätt är jag mest tacksam för att jag haft så mycket tur i livet. En märkligt känsla som jag inte kan förklara ens för mitt eget förstånd. Jag tror det har att göra med att jag gillar mig själv – jag älskar att läsa böcker med mig själv och jag älskar att promenera och dagdrömma. Visst, jag är en social varelse också som har turen att jag lärt känna ärliga och genuina vänner, men det följer med en slags grundtrygghet och förståelse för tur och otur om man trivs i sitt egna sällskap. 

***

Jag har råkat läsa mycket Wittgenstein det här året och i Särskilda anmärkningar skriver den gode Ludwig att ”varje åsna har nu dessa symboler till hands och kan med hjälp av dem förklara sjukdomsfenomenen". Han menar inte statistik och fakta, men jag tycker uttrycket passar bra in på det temat idag och snor gärna den formuleringen. 

I Sten Anderssons bok Filosofen som inte ville tala läser jag att ”vädra” var ett av Wittgensteins favorituttryck. Vädra ur den unkna filosofi som förgiftat tänkandet sedan antiken. Samma ärende hade Nietzsche och den gode Freud rensar och vädrar i "källaren”. Även August Strindberg talade för hundra år sedan ständigt om att det här måste vädras, att det här måste byggas nytt. 

Vädra alltså. Det känns ibland som om tiden och samhällsklimatet går i cirklar.

Många av de stora männen var homosexuella och i princip alla hade de låga tankar om kvinnors intellekt. Förhoppningsvis kommer inte den kvinnosynen tillbaka.

***

Några timmar innan julafton tänkte jag passa på att dela ut ett riktigt bra julklappstips. Tro mig, det kommer förändra livet för den som får paketet av dig (eller som Nassim Taleb själv skulle sagt: ”äh, böckerna är överskattade”)

Nassim (Nicholas) Taleb är med råge min favoritförfattare och tänkare idag. Hans böcker har på riktigt förändrat mitt liv på ett sätt som väldigt få andra författare gjort sen jag var tonåring. Hans böcker handlar om tur, osäkerhet, sannolikheter, optionalitet, mänskliga fel och en hel del annat i en värld som vi inte förstår. Den som vågar läsa böckerna kommer sannolikt att utsätta sig för det värsta man kan göra – ett ifrågasättande av nästan allt man tidigare trott på. Det här gäller särskilt om du är ekonom eller statistiker eller tror på idiotiska idéer som optimering, detaljplanering och ordning och reda. Men lite personlig prestigeförlust är det värt, livet börjar efter dessa böcker.

Antifragile, The Black Swan, Fooled by Randomness, och The Bed of Procrustes är böckerna jag pratar om som mitt julklappstips. Några finns översatta till svenska också. Och snart kommer nästa del... 

Att jag gillar Nassim trots att jag är en ”sucker” i hans ögon är inget nytt för den som följer mitt Twitterkonto eller den här bloggen. Han har helt enkelt väldigt mycket viktigt att berätta.

God Jul och hjärtliga travhälsningar

- Henrik

ps. nästa år har jag lovat mig själv att fokusera på travet igen. Jag har en himla massa intressant statistik och tankar om spelteori som borde få diskuteras och eventuellt totalsågas :)

Har du bevis?

Den vanligaste platsen att dö på är i sin egen säng. 

Borde inte travfolket sova med hästarna i stallet?

Allan Gut, professor emeritus i matematisk statistik använder begreppet "statistiskt överlevnadskit" i sin bok 100 procent finns inte. Ett statistiskt överlevnadskit för ATG-anställda, kan det vara något?
Utöver livsnödvändiga verktyg som grunderna i sannolikhetslära, spelteori och boken ”Vad saknas det för information för att vi kan säga att vi har bevis?” skulle livets moraliska kompass ingå i lådan med överlevnadsprylar.

Utlandsavtalen som ATG sysslat med i ett drygt decennium var till en början en intellektuell kollaps för att senare övergå till att bli ett moraliskt skräckexempel. Jag har funderat, diskuterat och velat vara godtrogen. Till en början tror jag det var pokerboomen och framförallt Svenska Spels framgångar som förblindade. Den stora konkurrentens framgångar kryddat med naivitet och lite internetyra gjorde det möjligt att muta, lura och förnedra. Men sen? När Hatten och Strappa och alla de andra duktiga spelteoretikerna på Travtwitter avslöjat bluffen, hur i hela friden har det kunnat få fortsätta? Det är ju en så uppenbar förlustaffär. För staten, spelarna, travets aktiva, Svenskt Travsport. Utom för rakebackspelarna, deras partners med avtal och sannolikt inte heller för en bunt med små människor hos spelbolaget som fått bonus utifrån bruttoomsättning och andra blodspengar. Några få travtränare har nog inte heller så mycket emot de där avtalen.

Funderingar runt vilka vi är och var vi hör hemma, pendlingen längs vägen mellan ensamhet och gemenskap och viljan att vara sann mot sig själv. Det är problem som vi alla brottas med. Så visst borde det vara på sin plats att fler tar bladet från munnen?

Hört på stan:

-         ”Har du bevis?”

-         ”Det är fakta så sluta blunda för sanningen!”

-         ”Här har du en bunt med forskningsrapporter, läs och inse att jag har rätt och du har fel”

Med statistik kan man bevisa nästan vad som helst och rätt ofta har alla meningsmotståndare rätt. Berättelsen om vännerna som försöker lära den blinde att kasta pil förklarar den tillsynes märkliga företeelsen med flera sanningar. Vännerna som ser piltavlans bullseye på olika ställen förvirrar givetvis sin elev med motstridiga, men för sig själva sanna instruktioner.

I statistikvärlden kallas det för att ”plocka körsbär” eftersom den som sitter på statistik och fakta har makt att plocka de körsbär som passar sin historia bäst.

***

Jag fyllde nyligen 40 år och fick ett tänkvärt ekvationssystem som meddelande:

40 – 20 = 20

40 + 20 = 60

Hur såg livet ut då och hur kommer världen se ut sen?

Det gäller att passa på.

I mitt barndomshem fanns ett fotografi på mig i en metallram, på vilken det med graverade siffror stod att jag föddes 3000 cm lång och med vikten 51 gram. Samma dag som jag tog mina första andetag sprängdes ett kubanskt flygplan med 70 passagerare i bitar ovanför Barbados (Wikipedia). En månad tidigare hade äntligen Mao Zedong gått ur tiden efter att ha sett till så att mellan 40 och 70 miljoner kineser dött.

En julafton några år senare fick jag en bok som handlade om stora händelser under mitt födelseår. På bokens omslag fanns bilder på den trettioårige kungen som gifte sig med Silvia, Björn Borg som vunnit sin första singeltitel i Wimbledon och Anders Gärderud efter sitt klassiska OS-guld på 3000 meter hinder.

Jag verkar tidigt ha fastnat för siffror för enligt min mamma räknade jag till tusen när andra barn ville stapla träklossar. Kanske uppfann jag också 80-talets motsvarighet till Sudoku med hjälp av Nya Lidköpingstidningen och lokalfotbollens serietabeller. Reglerna var enkla, det gällde att utifrån den senaste omgångens resultat, poängen och målskillnaden räkna om tabellerna bakåt i tiden. Hur hade det gått i tidigare matcher? Hur kul som helst men kanske var det här som jag blev förgiftad av sannolikheter?

Spel i alla dess former har jag alltid gillat, förutom Lotto.

När jag köper en trisslott vet jag att jag inte kommer bli miljonär, när jag lämnat in V75 tror jag att jag ska bli rik. Där ligger travspelets charm, utöver hästarna och gemenskapen. 

Mina 90 pannor till trots, kundstocken är bredare än mig. Kasinon exploderar och en reglering till från den gamla tiden faller snart. Hur ska man navigera i en så osäker värld som vi lever i? Kanske att den moraliska kompassen från överlevnadskitet är vad vi behöver?

Vad är slumpen för något förresten?

När jag och min sambo väntade vår äldste son så fick man i Göteborg inte reda på barnets kön vid ordinarie ultraljud, vilket vi självfallet inte ville heller. Vem vill missa spekulationerna i släkten; de charmiga historierna om pojk- och flickmagar eller de som handlar om pojksläkter och flicksläkter? Hur som helst, på vägen hem från det där ultraljudet pratade vi uppspelt om spänningen att inte veta, att anhöriga gissar och att några känner på sig att det blir en pojke eller flicka. Sen kom jag att tänka på barnmorskan, hon visste ju med i princip 100 procent säkerhet vad vi skulle få för kön på vårt barn! Är detta då något slumpmässigt? Rent ”teoretiskt” är livets viktigaste race redan avgjort, men för oss som inte hade den informationen var det i praktiken en slumpmässig händelse om jag skulle få skrika ut "its a boy" eller inte! Slump i våra liv handlar om vilken information vi sitter på. Har vi bevis eller inte?

Inom vetenskapens sannolikhetsteori är slumpen det oförutsägbara och för statistikern är slumpen ett verktyg för att lösa problem.

Mycket siffror var det.

Och ännu fler kommer det bli framöver i vår informationsvärld. Big data och sådant som IT-folket menar med statistik kommer skänka oss många skensamband och ännu fler felaktiga beslut väntar den handlingskraftige med en övertro på konjunkturstatistik och annat skräp.

Den här bloggen har vilat på grund av livets små och stora hinder. Sjukdomar hos de man älskar mest av allt får en att bli oerhört rädd om det man har. Man lär sig också vilka som finns där när det blir jobbigt. Just nu önskar jag mest av allt att min älskade, älskade sambo får bli frisk.

Och att svenskt trav skärper till sig och stänger ner de där förbannade utlandsavtalen. Det är bara att öppna överlevnadskitet och plocka fram den moraliska kompassen. 

För bevisen finns där. 

Hjärtliga travhälsningar

- Henrik

"Statistics isn't about discovering correlations, it's about eliminating coincidence"

           - Lasse Sundqvist, Sveriges överlägset bästa travspelare 

Pappa, min klocka är så bra för den springer inte iväg

När man får barn ändras tankar och saker, vare sig man vill eller inte. De allra flesta reflekterar då och då över hur kort vår stund egentligen är. Många säger att de plötsligt förstår livets mening, andra klagar över att de med barnens intåg får ligga för lite och inte har tid att spela TV-spel med polarna. En del blir rädda för döden, medan andra slutar att se döden som det slutliga. Döden som något onaturligt och skrämmande är ett förhållandevis nytt fenomen. Samtidigt finns den ju där nu, rädslan att inte få vara med och se hur barnen växer upp.

För barn växer upp som flaskor dricks ur som dagsländan Magnus Johansson sjöng. Och sen är det bara jag och du. Travet har länge varit mitt energitillskott och intresse. Ett intag som nu är satt på paus för jag är så trött, så trött på allt. Travfolket har blivit bekräftelsesökande och egoistiska. Spelskandaler, mygel, ändrade starttider, utebliven utrustningsinformation, dålig mat, spelteoretiker som bara vill höra hur bra de är, hästfolket som inte vill erkänna hur korrupt det blivit. Ursäkter som finns där, men egentligen handlar det om tiden. Den finns inte på samma sätt som förr och just nu står jag vid ett vägskäl. Bakom mig ligger alla minnen; kärleken till svenskt trav, vänskap, dagliga diskussioner och alla drömmar. Framför mig finns en väg bort och en väg som går tillbaka. Just nu vet jag inte vilken väg jag kommer att välja. Kanske låter jag slumpen avgöra, den har ofta varit min bästa vän och mentor.

Jag hör till de som själv dricker det öl jag brygger. I mitt yrke innebär det att jag använder den statistik och de statistiska sannolikhetsmodeller jag föreslår. Inom travet innebär det att jag själv spelar på tipsen jag ger. Till mina barn försöker jag lära ut "trial and error" - med fokus på informationen i error.

Jag tvivlar ofta och känner igen mig i sången om Rasmus på luffen som spelas i bilen. Luffaren som sjunger om att han vill vara fri som en fågel, fri som en fågel.

Se på luffarn som går där på vägen,
se på luffarn Guds lille fyr.
Så snart som det blir vår
går han ut och går
för att söka sig äventyr. 

Han går så långt som vägarna räcker,
han har en oro och en längtan i sitt blod.
Och när som sola skin
då far vanvett i'n,
det är det som ger honom hans mod.

En luffare som i nästa andetag tvivlar och undrar varför han inte tar den lätta vägen.

Nog blir han trött ibland
och då tänker han;
"Varför söker jag äventyr?"
"Varför måste jag vandra och vandra,
det finna så många klokare bestyr.
Så varför ska jag då
bara gå och gå?
Jag kanske vandrar åt helsefyr." 

Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.
Han vill va fri som en fågel,
fri som en fågel.
Och då är det som
nånting ropar; - Kom!,
i hans galna luffareblod.

När är en människa fri? I sommar har jag bland annat läst George Santayanas The Sense of Beauty. Den spanske 1800-tals filosofen som sagt att en människa är moralisk fri när hon bedömer världen och andra människor med kompromisslös uppriktighet. Det är lättare sagt än gjort. Med sociala medierna fastnade jag med ena foten i en form av bekräftelsehets och bestämde mig för att vända på det. Det fick bli så att jag slutade blogga, gjorde om mitt twitterkonto och facebookkonto till något som jag hoppades skulle skapa ignorans istället för likes. Detta genom att trolla med mycket nonsens och ironi, kryddat med tokiga retweets om komplexa system, livsfarliga intoleranta salalfister och wahabister, mm. Det funkade som det gjort förr i tiden när jag stärkt mig själv genom att gå tillbaka till de som älskar mig. Att mötas av medveten ignorans är oerhört stärkande när man väl insett hur banal vår tids like-vänskap är. Jag har emellertid turen att ha en bra familj, genuina vänner. Hur de som måste söka all bekräftelse bland människor de inte känner eller i glädjen över att få en kommentar från någon halvkändis har det kan jag bara gissa.

Jag gillar twitter för att informationen inte filtreras som i sensationsnyheternas dagstidningar. Det är ett bra sätt att testa ideér, få ideér och det är lätt få likasinnade vänner. Oliktänkande vänner är svårare att få även här. Facebook har jag svårare för. Jag gratulerar ingen på facebook utan ringer eller besöker de jag bryr mig om. Jag tycker förresten att Facebook-grattis borde tas upp som ett nytt ord. Innebörden och tanken med detta fenomen är långt ifrån den gamla tidens grattis och det önskar jag alla som tackar (gråtandes av glädje) för alla de 74 facebookvänner som tänker på dem skulle förstå.

Jag ska försöka lära mina barn det självklara i att människorna man möter på vägen upp är samma personer man möter på vägen ner. Jag hoppas att de kommer förstå att det är rationellt att vara trevligare mot vaktmästaren än mot chefen. Men allra mest vill jag att de ska förstå att man ska vara rädd om de som älskar dig. Varje kväll säger jag tre saker till mina barn innan jag läser godnattsagor:

1. Du är min skatt
2. Jag älskar dig så mycket att du inte kan förstå
3. Var rädd om de som älskar dig, resten kan du välja att ignorera

***

Siffror och känsla för storheter är inte alltid lätt. En siffra extra kan så lätt halka in via en medveten eller omedveten knapptryckning. Efter kuppförsöket i Turkiet läste jag i Aftonbladet att en miljon anhängare till Erdogan demonstrerat i Tyskland för att visa stöd till sin president. En miljon tänkte jag, hur i hela friden får de plats? I tyska tidningar rapporterades istället om 100 000 demonstranter. Det är en viss skillnad men jag såg inte någon twittrare som reagerade på den extra nollan.

Sannolikheter och förståelsen för dessa är än svårare att ta till sig för våra hjärnor. I den underbara boken Tänka snabbt och långsamt går Daniel Kahneman igenom många av våra svagheter och det är få böcker där man kan lära sig så mycket om sig själv som i den här bästsäljaren. Jag undrar om inte vår övertygelse att allt utvecklas linjärt är vår största svaghet? Ibland läser man horribla liknelser som bygger på missuppfattningen att allting utvecklas linjärt. Det finns de som utger sig för att vara statistiker men samtidigt inte förstår skillnaden i risker kopplade till utvecklingen av antal cancerfall och multiplikativa virus som Ebola. Det är som sagt stor skillnad på potentiella risker med något som kan fördubblas varje timma och något som utvecklas mer åt det linjära hållet. Multiplikatoreffekten vid ickelinjäriteter leder lätt till katastrofer.

Implicita antagande om oberoende är en annan sak som många verkar missa när det kommer till sannolikheter. Den stora snackisen inom travet är nu Fabrice Souloys ändring mellan de två heaten i Åbys stora pris. Han hade anmält hästen i heat 2 med skor men valde att rycka dojorna trots att han inte anmält detta. Ett regelbrott och hån mot spelarna. Men jag hör faktiskt till dom som hade räknat med att sådana saker skulle ske eftersom heat 2 är beroende av heat 1. Jag tycker det skulle vara mycket mer givande om diskussionen ändrades till att handla om det är rätt att ha två heat med samma hästar inom V75. För dessa lopp är inte oberoende och vinstchansen för hästarna i det andra heatet är beroende av utfallet i det första heatet. Huruvida skor rycks eller inte kan ersättas med att en jänkarvagn plötsligt åker på, att en häst stryks, att ett nytt huvudlag åker på eller att den på förhand givna uttalade taktiken ändras helt - beroende på vad som hände i det första heatet.

Om vinstchansen för en häst i heat 1 och 2 är oberoende av varandra så kan man multiplicera vinstchanserna i de båda loppen och få fram vinstchansen för seger i båda loppen. Ex om vinstchansen är 30% i första heatet och 40% i det andra hetatet, då är det 12% chans att hästen vinner båda loppen.

Om det inte råder oberoende så kan man få helt galna siffror genom att anta oberoende. Det är något som kan utnyttjas av den som rör sig i oärlighetens land och detta är ett MYCKET större problem än att en tränare till favoriten att vinna Åbys stora pris får för sig att ändra balans efter att hans häst förlorat det första heatet.


***

Fast nej, orsak-verkan och vår villfarelse att vi kan förstå allt i en komplex global värld är nog det största felet med oss små människor. När saker och ting interagerar med varandra och effekten av dessa samband har oändligt mycket större betydelse än förändringar i enskilda variabler blir det plötsligt omöjligt att förstå effekterna av att vi ändra på ett ställe i ett system. De som säger sig veta att människans klimatpåverkan är en bluff förstår inte detta. Som Nicholas Taleb poängterar: Bevis på frånvaro är inte detsamma som frånvaro av bevis. Bevisbördan ligger hos den som påverkar naturens system och bevisen kan bara utvärderas efter en mycket, mycket lång tid. Dessutom ska man aldrig ge sig in i spel där bankrutt (förintelse) ingår i utfallsrummet med en sannolikhet större än 0. Vi har tyvärr en förmåga att grovt underskatta små sannolikheter i verkliga livet.


Att slösa bort tid är en viktig del av livet.

Eller som min treåriga grabb sa till mig när jag sa till honom att vi måste snabba på för klockan har sprungit iväg:

- Pappa, min klocka är så bra för den springer inte iväg.




Hjärtliga travhälsningar
-Henrik